Svensk ordbok 2009, webbversion

vå`dligen adverb våd·lig·en1av våda ngt åld.jur.sesevåda 1 han om­kom vådligen i en drunknings­olyckasedan 17822på ett vådligt sätt ngt åld.Nollsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vadhelika