Svensk ordbok 2009, webbversion
vå
`
dligen
adverb
våd·lig·en
1
av våda
ngt åld.
jur.
se
se
våda 1
han omkom vådligen i en drunkningsolycka
sedan 1782
2
på ett vådligt sätt
ngt åld.
Noll
sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
fornsv.
vadhelika