Svensk ordbok 2009, webbversion

väv substantiv ~en ~ar väv·en1tyg som är vävt i ett helt stycke el. som håller på att vävas i en väv­stol handarb.textil.JFRcohyponymvävnad 1 bomullsvävfyrskaftsvävlakansvävsäckvävtygets glesa vävsätta upp en vävklippa ner en väv○äv. om an­ordning, redskap o.d. för vävningvävbomvävknutsitta vid väven○äv. ngt ut­vidgatvävtapetglasfibervävspindelväv○äv. bildligt om komplicerad och samman­flätad före­teelseen väv av lögnerromanen är en sinn­rik väv med en huvudhandling och flera sidohandlingar som flätas in i var­andraen väv (av ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. väver; till väva 2vävnad i kroppen anat.sesevävnad 2 fettvävsedan 1855