Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
väst·an|vind·en●vind som blåser från väster
meteorol.sedan 1548Men akten er I gossar på Sveriges västra kust som resen ut till havet och västanvindens pust! Där givas många löften, men hållas ganska få – nej, västanvind och flickor kan ingen lita på.Evert Taube, Västanvind (i Svärmerier, 1946)