Svensk ordbok 2009, webbversion

väs`tanvind substantiv ~en ~ar väst·an|­vind·en●vind som blåser från väster meteorol.sedan 1548Men akten er I gossar på Sveriges västra kust som resen ut till havet och västanvindens pust! Där givas många löften, men hållas ganska få – nej, västanvind och flickor kan ingen lita på.Evert Taube, Västanvind (i Svärmerier, 1946)