Svensk ordbok 2009, webbversion
verb väste väst, pres. väser
väs·er●ibl. med partikelnfram, utan större betydelseskillnad
ge ifrån sig ett s-liknande ljud
ofta uppfattat som hotfullt
komm.zool.svanen väste ursinnigthans väsande röstväsa (fram) ngtsedan ca 1500H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. hväsa; av ljudhärmande urspr.
Subst.:väsande,
väsning