Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
värst·ing·en●ngn eller ngt som är värst
i visst avseende
vard.samh.yrk.avgasvärstingvärstingar som Stalin och Maokamp mot Nordsjöns värstingar, de klorerade lösningsmedlen○spec.svårbehandlad ungdomsbrottsling
barn utan papparelation blir inte sällan värstingar○äv. om ngn/ngt som är störst, bäst, snabbast etc.fabriken återupptar produktionen av värstingen 900 turbosedan 1983