Svensk ordbok 2009, webbversion

värs`ting substantiv ~en ~ar värst·ing·en●ngn eller ngt som är värst i visst av­seende vard.samh.yrk.avgasvärstingvärstingar som Stalin och Maokamp mot Nordsjöns värstingar, de klorerade lösnings­medlen○spec.svår­behandlad ungdoms­brottsling barn utan papparelation blir inte sällan värstingar○äv. om ngn/ngt som är störst, bäst, snabbast etc.fabriken åter­upptar produktionen av värstingen 900 turbosedan 1983