Svensk ordbok 2009, webbversion

vär`ma verb värmde värmt, pres. värmer värm·er1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad göra varmare med avs. på mat, uppvärmnings­anordning, kropp(sdel) etc. hush.värma (upp) matenvärma (upp) ugnen till 175 graderen värmande dryckhon stack händerna under tröjan för att värma demde värmde sig vid den öppna elden○äv. med avs. på muskler, motorer etc. el. abstraktmed partikelnupp genom lättare, in­ledande arbets­belastning göra för­beredd för viss in­sats värma upp in­för tävlingenvärma upp motornde första frågorna var bara av­sedda att värma upp de tävlandevärma (upp) ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. värma; till varm 2av­ge värme hush.elden värmde skönt○äv. med avs. på den el. det som tar emot värmenav­ge värme till den första vår­solen värmde hennes an­sikte○äv. bildligtgöra (ngn) glad tack för de vänliga orden – de värmdebarnens tacksamhet värmde hennes hjärtavärma (ngn/ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-396663värmande, vbid2-396663värmning (till 1)