Svensk ordbok 2009, webbversion
verb värmde värmt, pres. värmer
värm·er1ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
göra varmare
med avs. på mat, uppvärmningsanordning, kropp(sdel) etc.
hush.värma (upp) matenvärma (upp) ugnen till 175 graderen värmande dryckhon stack händerna under tröjan för att värma demde värmde sig vid den öppna elden○äv. med avs. på muskler, motorer etc. el. abstraktmed partikelnupp
genom lättare, inledande arbetsbelastning göra förberedd för viss insats
värma upp inför tävlingenvärma upp motornde första frågorna var bara avsedda att värma upp de tävlandevärma (upp) ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. värma; till varm
2avge värme
hush.elden värmde skönt○äv. med avs. på den el. det som tar emot värmenavge värme till
den första vårsolen värmde hennes ansikte○äv. bildligtgöra (ngn) glad
tack för de vänliga orden – de värmdebarnens tacksamhet värmde hennes hjärtavärma (ngn/ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-396663värmande,
vbid2-396663värmning (till 1)