Svensk ordbok 2009, webbversion
världsborgare
[
vä
`
rds-
]
substantiv
~n
äv. vard.
världsborgarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
världsborgarna
världs|borg·ar·en
●
person som betraktar hela jorden som sitt hemland
geogr.
land.
yrk.
SYN.
synonym
kosmopolit
sedan 1754