Svensk ordbok 2009, webbversion

världsarv [vä`rds-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en världs|­arv·et●kultur- eller naturobjekt i världen som an­ses sär­skilt o­mistligt och där­för måste bevaras och skyddas åt kommande generationer; in­fört på en särsk. lista; med skyddsåtagande av den stat där objektet finns samh.världsarvslistaVärldsarvskommitténUnescos lista över världsarvDrottningholms slott är sedan 1991 ett av världsarven, det första i Sverigesedan början av 1990-taletefter eng. World Heritage med samma betydelse