Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`ring substantiv ~en ~ar vär·ing·en●nordisk med­lem av den öst­romerske kejsarens liv­vakt under vikinga­tiden histor.mil.yrk.JFRcohyponymvarjag sedan 1680till isl. væ’’ringjar, plur., med samma betydelse, trol. till vár ’trohets­ed’; jfr varjag