Svensk ordbok 2009, webbversion
verb värdigades värdigats
värd·ig·as●nedlåta sig att
högt., ibl. ngt iron.NollJFRcohyponymbevärdiga
han bestämmer själv vem han värdigas debattera medvärdigas Vsedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. värdoghas; efter lågty. sik werdigen med samma betydelse; till värdig