Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`rdigas verb värdigades värdigats värd·ig·as●ned­låta sig att högt., ibl. ngt iron.NollJFRcohyponymbevärdiga han bestämmer själv vem han värdigas debattera medvärdigas Vsedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. värdoghas; efter lågty. sik werdigen med samma betydelse; till värdig