Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`rdes verb, pres. och pret. konjunktiv värd·es●måtte bevärdiga dig/sig med att åld.; mest bibl.NollHerre, vi ber, att du värdes hjälpa och trösta alla bedrövadevärdes Vsedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. värdhes, till värdhas ’värdigas’; till 1värd; jfr värdigas