Svensk ordbok 2009, webbversion

väpp`ling substantiv ~en ~ar väpp·ling·en●klöver bot.fyrväpplingrödväppling○äv. om an­dra ärt­växtervanligen i sammansättn. getväpplingsötväpplingsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. väplinger; urspr. trol. ’vippa; blom­huvud’