Svensk ordbok 2009, webbversion
vä`pna
verb ~de ~t
väpn·ar●utrusta med vapen
mil.JFRcohyponymbeväpna
väpna ngn/ngt (med ngt)sedan 1000-taletrunsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform uakti (pret.), fornsv. väpna; bildn. till vapen
Subst.:vbid1-396036väpnande