Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`pna verb ~de ~t väpn·ar●ut­rusta med vapen mil.JFRcohyponymbeväpna väpna ngn/ngt (med ngt)sedan 1000-taletrunsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform uakti (pret.), fornsv. väpna; bildn. till vapen Subst.:vbid1-396036väpnande