Svensk ordbok 2009, webbversion
[vän`-äv.vä`n-]
substantiv ~en ~er
vän·lig·het·en●det att visa en positiv inställning
till ngn el. ngt
komm.JFRcohyponymvänskaplighet
visa lite vänlighethon frågade om hans hälsotillstånd av ren vänlighet○äv. om handling el. ord som uttrycker dettavill du ha vänligheten att svara i telefon?hon sade några vänligheter om elevernas arbetenvänlighet (mot ngn)sedan 1523