Svensk ordbok 2009, webbversion

vängåva [vän`-] substantiv ~n vängåvor vän|­gåv·an●gåva av eller till en vän släkt.○förr äv. all­männare, spec.gåva som vid köp gavs ut­över köpe­summan ○spec. äv.gåva som gavs av friare till fäst­möns släktingar en vängåva (från ngn) (till ngn)sedan 1407öppet brev utfärdat av riddaren Gustaf Leksson med gåvor till domkyrkan i Västerås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vingava, vengava