Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`lvilja substantiv ~n väl|­vilj·an●positiv in­ställning som ofta tar sig ut­tryck i handling komm.JFRcohyponymvälmening filmen behandlades med välvilja i pressenhon ville inte vara beroende av an­dra människors välviljaav miss­riktad välvilja talade han inte om hela sanningen för hennevälvilja (mot ngn/ngt)sedan 1636