Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
väl|vilj·an●positiv inställning
som ofta tar sig uttryck i handling
komm.JFRcohyponymvälmening
filmen behandlades med välvilja i pressenhon ville inte vara beroende av andra människors välviljaav missriktad välvilja talade han inte om hela sanningen för hennevälvilja (mot ngn/ngt)sedan 1636