Svensk ordbok 2009, webbversion

väkt substantiv ~en ~er väkt·en●ofta i sammansättn. vissa timmar, av­delade för vakt­hållning natte­tid åld.samh.tid.JFRcohyponymvakt 2 ○äv. (i sammansättn.)viss tid på dygnet morgonväktnattväktsedan senare hälften av 1400-taletEriks af Pommern Gårdsrättfornsv. väkt; till 1vaka