Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
väkt·en●ofta i sammansättn.
vissa timmar, avdelade för vakthållning nattetid
åld.samh.tid.JFRcohyponymvakt 2
○äv. (i sammansättn.)viss tid på dygnet
morgonväktnattväktsedan senare hälften av 1400-taletEriks af Pommern Gårdsrättfornsv. väkt; till 1vaka