Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vägvisarn, plur. ~, best. plur. vägvisarna
väg|vis·ar·en1person som visar vägen
trafik.yrk.○äv.resehandbok
en vägvisare till Paris○äv. bildligtFreud – en av 1900-talets vägvisaresedan mitten av 1400-taletRimbert, Den helige Ansgars livfornsv. väghvisare
2skylt vid vägkant som anger riktning och avstånd till viss plats
ofta uppsatt vid vägkorsning
trafik.sedan 1647