Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`grare substantiv ~n äv. vard. vägrarn, plur. ~, best. plur. vägrarna vägr·ar·en●vanligen i sammansättn. person som vägrar att ut­föra viss handling, särsk. militär­tjänst mil.yrk.totalvägrarevapenvägrarevärnpliktsvägraresedan 1886