Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`gleda verb vägledde väglett, pres. vägleder väg|­led·er●följa med och visa vägen komm.trafik.○äv. om an­ordning som visar vägendet satt en skylt vid väg­kanten för att vägleda kunder till verk­staden○särsk. bildligthjälpa att handla på lämpligt sätt föräldrarna försökte vägleda henne i hennes svåra beslutvägleda ngn (till/i ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. väghleþa Subst.:vägledande, vägledning