Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vägledde väglett, pres. vägleder
väg|led·er●följa med och visa vägen
komm.trafik.○äv. om anordning som visar vägendet satt en skylt vid vägkanten för att vägleda kunder till verkstaden○särsk. bildligthjälpa att handla på lämpligt sätt
föräldrarna försökte vägleda henne i hennes svåra beslutvägleda ngn (till/i ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. väghleþa
Subst.:vägledande,
vägledning