Svensk ordbok 2009, webbversion

1vä`glag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en väg|­lag·et●en vägs standard och fram­komlighet beroende på neder­börd m.m. trafik.fint väglaghalt väglagdåligt väglag och flera halk­olyckorsedan 1705till väg och 2lag
2vä`glag substantiv ~en ~ar väg|­lag·en●lag rörande väg­hållning m.m. jur.trafik.byggnadernas placering stred mot väglagensedan 1834