Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
väg|far·and·en●person som reser
vanligen längs vägarna
särsk. vid beskrivning av äldre förh.trafik.yrk.JFRcohyponym1resande 1
pilgrimer och andra vägfarande på väg till den heliga stadensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. väghfarande