Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`gfarande substantiv ~n, plur. ~ väg|­far·and·en●person som reser vanligen längs vägarna särsk. vid beskrivning av äldre förh.trafik.yrk.JFRcohyponym1resande 1 pil­grimer och an­dra vägfarande på väg till den heliga stadensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. väghfarande