Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`derkorn substantiv ~et väder|­korn·et●(god) förmåga att känna vittring särsk. hos hund psykol.zool.ha bra väderkorn○äv. bildligt, spec.förmåga att få fram intressanta fakta hon har väderkorn för bra nyheteren författare som med fint väderkorn spårar upp fascinerande människo­öden○spec. äv.(intuitiv) förmåga att handla på rätt sätt politiskt väderkornsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vädherkorn; till väder och korn