Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
väder|korn·et●(god) förmåga att känna vittring
särsk. hos hund
psykol.zool.ha bra väderkorn○äv. bildligt, spec.förmåga att få fram intressanta fakta
hon har väderkorn för bra nyheteren författare som med fint väderkorn spårar upp fascinerande människoöden○spec. äv.(intuitiv) förmåga att handla på rätt sätt
politiskt väderkornsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. vädherkorn; till väder och korn