Svensk ordbok 2009, webbversion

vädd substantiv ~en vädd·en●vanligen i sammansättn. (typ av) ört med ofta violetta blommor i korg bot.luktväddpraktväddängsväddåkerväddsedan 1638ev. till ty. dial. wedweblommen, plur., ’vädd’, till wedwe ’änka’ (efter blommans blå­röda färg, symbol för sorg och trohet)