Svensk ordbok 2009, webbversion
vädd
substantiv ~en
vädd·en●vanligen i sammansättn.
(typ av) ört med ofta violetta blommor
i korg
bot.luktväddpraktväddängsväddåkerväddsedan 1638ev. till ty. dial. wedweblommen, plur., ’vädd’, till wedwe ’änka’ (efter blommans blåröda färg, symbol för sorg och trohet)