Svensk ordbok 2009, webbversion
väck`are
substantiv ~n äv. vard. väckarn, plur. ~, best. plur. väckarna
väck·ar·en●väckande anordning
t.ex. väckarklocka
mindre brukl.instr.○särsk. bildligtväckarklocka
konsten är en viktig väckaresedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. väkkiare