Svensk ordbok 2009, webbversion

vä´bel substantiv ~n väblar väbl·ar●under­officer med upp­gift att över­vaka ordningen bland manskapet histor.mil.yrk.fältväbel○äv. ngt ut­vidgatslottsväbelsedan 1618; 1535: vefflere, plur.av ty. Webel, Feldwebel med samma betydelse