Svensk ordbok 2009, webbversion
vä´bel
substantiv ~n väblar
väbl·ar●underofficer med uppgift att övervaka ordningen bland manskapet
histor.mil.yrk.fältväbel○äv. ngt utvidgatslottsväbelsedan 1618; 1535: vefflere, plur.av ty. Webel, Feldwebel med samma betydelse