Svensk ordbok 2009, webbversion

vulka´n substantiv ~en ~er vulk·an·en●(berg som ut­gör) genombrottsställe för våldsamma ut­stötningar av glödande massa, gaser o.d. från jordens inre särsk. om ett kon­formigt berg med en fördjupning, krater, i mitten geogr.vulkankratervulkanutbrotten aktiv vulkande glödande lava­strömmarna från vulkanenön ut­gör toppen av en slocknad vulkan○äv. bildligt om starka, lagrade känslor e.d.hon tycktes ha en vulkan in­om sigsedan 1706till lat. Vulca´nus, namn på eldens gud