Svensk ordbok 2009, webbversion
vrö
`
vla
verb
~de ~t
vrövl·ar
●
prata strunt
vard.
komm.
vrövla (om ngn/ngt/att+V/SATS)
sedan 1862
sv. dial.
vravla
,
vrövla
’prata oredigt; trassla; sno ihop’; trol. ljudhärmande
Subst.:
vbid1-393740
vrövlande
;
vrövel