Svensk ordbok 2009, webbversion

vril substantiv ~en ~ar vril·en●knotig ut­växt på träd bestående av bi­grenar som inte kunnat tränga i­genom barken utan vridit sig om sig själva provins.bot.○äv. om skål e.d. av så­dan ut­växtsedan 1775sv. dial. vril, samma ord som vril, vrel ’ngt hop­vridet (av hö, halm)’; till vrida