Svensk ordbok 2009, webbversion
[få`r∫te-ljust sj-ljud, långt e]
substantiv ~en ~ar
vor·steh|hund·en●typ av (stående) fågelhund med brun(vit) päls
el. vit med bruna tecken
jakt.zool.korthårig vorstehhundsträvhårig vorstehhundsedan 1887av ty. Vorstehhund med samma betydelse, till vorstehen ’stå framför; stå i vägen’