Svensk ordbok 2009, webbversion

volontär [-åntä´rel.-åŋtä´r] substantiv ~en ~er volont·är·en●person som för sin ut­bildning tjänst­gör o­avlönad eller med liten lön särsk. på tidning el. kontor delvis histor.arb.yrk.volontärtidhon lyckades bli an­tagen som volontär○nu­mera särsk. om (ung) person som arbetar ideellt, ofta i utvecklings­land e.d.han arbetade som volontär i Afrikasedan ca 1660av fra. volontaire med samma betydelse; av lat. volonta´rius ’fri­villig’