Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åntä´rel.-åŋtä´r]
substantiv ~en ~er
volont·är·en●person som för sin utbildning tjänstgör oavlönad eller med liten lön
särsk. på tidning el. kontor
delvis histor.arb.yrk.volontärtidhon lyckades bli antagen som volontär○numera särsk. om (ung) person som arbetar ideellt, ofta i utvecklingsland e.d.han arbetade som volontär i Afrikasedan ca 1660av fra. volontaire med samma betydelse; av lat. volonta´rius ’frivillig’