Svensk ordbok 2009, webbversion
voka´bel
substantiv ~n vokabler
vok·abl·er●enstaka ord
vanligen lösryckt ur sitt sammanhang
ngt åld.språkvet.SYN.synonymglosa
sedan 1847via fra. av lat. voca´bulum ’benämning’, till voca´re ’ropa; kalla’; jfr 1vokal