Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
vittj·ar●tömma (fångstredskap) på innehåll
jakt.fiskarna hade vittjat sina ryssjor redan tidigt på morgonen○äv.stjäla
tjuvarna hade vittjat hans kavaj i omklädningsrummetvittja ngt (på ngt)sedan 1685jfr fornsv. vitia ’besöka; se till’; besl. med veta
Subst.:vbid1-393068vittjande,
vbid2-393068vittjning