Svensk ordbok 2009, webbversion

vitt`ja verb ~de ~t vittj·ar●tömma (fångst­redskap) på inne­håll jakt.fiskarna hade vittjat sina ryssjor redan tidigt på morgonen○äv.stjäla tjuvarna hade vittjat hans kavaj i omklädnings­rummetvittja ngt (på ngt)sedan 1685jfr fornsv. vitia ’besöka; se till’; besl. med veta Subst.:vbid1-393068vittjande, vbid2-393068vittjning