Svensk ordbok 2009, webbversion

vitt`erhet substantiv ~en vitter·het·en1det att vara vitter el. humanistiskt bildad ngt högt.litt.vet.psykol.vitterhetsakademisedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. viterhet ’kunskap’ 2skön­litteratur ngt högt.admin.litt.vet.vitterhetsalstervitterhetsförsök○äv. om personer som sysslar med skön­litteraturngt högt.en stor del av den svenska vitterheten var församladsedan 1756