Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
vitter·het·en1det att vara vitter
el. humanistiskt bildad
ngt högt.litt.vet.psykol.vitterhetsakademisedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. viterhet ’kunskap’
2skönlitteratur
ngt högt.admin.litt.vet.vitterhetsalstervitterhetsförsök○äv. om personer som sysslar med skönlitteraturngt högt.en stor del av den svenska vitterheten var församladsedan 1756