Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vits·en1skämt som bygger på ords formlikhet och flertydighet
komm.JFRcohyponymordlek
vitsmakaregöteborgsvits○äv.rolig historia
berätta vitsarhan älskade att dra dåliga vitsar vid kaffebordeten vits (om ngn/ngt/SATS)sedan 1810av ty. Witz ’rolighet; kvickhet’; besl. med vett, veta
2knappast plur.
förnuftigt syfte
komm.JFRcohyponymmening 3
vad är det för vits med att renovera huset när vi ändå ska flytta?vitsen med den speciella lottningen är att alla får spela minst två matchervitsen (med ngt/att+V/SATS)sedan 1811