Svensk ordbok 2009, webbversion

vits substantiv ~en ~ar vits·en1skämt som bygger på ords formlikhet och fler­tydighet komm.JFRcohyponymordlek vitsmakaregöteborgsvits○äv.rolig historia berätta vitsarhan älskade att dra dåliga vitsar vid kaffe­bordeten vits (om ngn/ngt/SATS)sedan 1810av ty. Witz ’rolighet; kvickhet’; besl. med vett, veta 2knappast plur. förnuftigt syfte komm.JFRcohyponymmening 3 vad är det för vits med att renovera huset när vi än­då ska flytta?vitsen med den speciella lottningen är att alla får spela minst två matchervitsen (med ngt/att+V/SATS)sedan 1811