Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et el. ~en, plur. ~er
vit·am·in·et●typ av ämne som i mycket små mängder måste tillföras människa (eller djur) utifrån för att inte bristsjukdomar ska uppstå
ofta i mots. till eg. näringsämnen
med.vitaminbristA-vitaminB-vitaminC-vitaminD-vitaminE-vitaminhon verkar så trött, kanske hon behöver vitaminer eller järntabletterskörbjugg uppkommer genom brist på vitamin Cen kraftig och närande kost som dock saknade vissa vitaminersedan 1914bildat till lat. vi´ta ’liv’ och amin