Svensk ordbok 2009, webbversion

vitami´n substantiv ~et el. ~en, plur. ~er vit·am·in·et●typ av ämne som i mycket små mängder måste till­föras människa (eller djur) ut­ifrån för att inte brist­sjukdomar ska upp­stå ofta i mots. till eg. närings­ämnen med.vitaminbristA-vitaminB-vitaminC-vitaminD-vitaminE-vitaminhon verkar så trött, kan­ske hon behöver vitaminer eller järn­tabletterskör­bjugg upp­kommer genom brist på vitamin Cen kraftig och närande kost som dock saknade vissa vitaminersedan 1914bildat till lat. vi´ta ’liv’ och amin