Svensk ordbok 2009, webbversion

vis`thus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vist|­hus·et●(del av) byggnad som är av­sedd för förvaring av födo­ämnen på äldre gård e.d. jordbr.visthusbodsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vist­hus, till vist ’kost, föda’; jfr vistas Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen ― korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsenViktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)