Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vist|hus·et●(del av) byggnad som är avsedd för förvaring av födoämnen
på äldre gård e.d.
jordbr.visthusbodsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. visthus, till vist ’kost, föda’; jfr vistas
Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen ― korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsenViktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)