Svensk ordbok 2009, webbversion

viss`o substantiv, ingen böjning Nolltill yttermera vissosom ytterligare bekräftelse​ hon fick ett stipendium för sina forsknings­rön och blev till ytter­mera visso heders­doktor vid sitt gamla universitet sedan 1490–94Upplands Lagmansdombokböjnings­form av fornsv. vissa ’visshet’, till viss; jfr förvisso