Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vis·dom·en●kunskap eller erfarenhet som visa personer besitter
särsk. om livet och människans villkor
psykol.JFRcohyponymvishet
visdomsordlevnadsvisdomhögre visdommänsklighetens samlade visdom○äv.det att vara vis
det krävs visdom för att förstå människors djupaste bevekelsegrundersedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. visdomber