Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
virvl·ar●ofta med partikel, t.ex.förbi, runt
röra sig i virvlar
NollJFRcohyponymsvirra
några dansande par virvlade förbisnöflingorna virvlade runt○äv. mer abstraktmängder av tankar virvlade genom hans huvud○äv. utvidgatmed partikel, särsk.upp
få att röra sig i virvlar
vinden virvlade upp en massa damm och skräpvirvla (förbi/runt) (ngnstans), virvla (upp ngt)sedan 1723Subst.:vbid1-392350virvlande,
vbid2-392350virvling