Svensk ordbok 2009, webbversion

vir`vla verb ~de ~t virvl·ar●ofta med partikel, t.ex.förbi, runt röra sig i virvlar NollJFRcohyponymsvirra några dansande par virvlade förbisnö­flingorna virvlade runt○äv. mer abstraktmängder av tankar virvlade genom hans huvud○äv. ut­vidgatmed partikel, särsk.upp få att röra sig i virvlar vinden virvlade upp en massa damm och skräpvirvla (förbi/runt) (ngnstans), virvla (upp ngt)sedan 1723Subst.:vbid1-392350virvlande, vbid2-392350virvling