Svensk ordbok 2009, webbversion
[-o´säv.-å´s]
adjektiv ~t
virtu·os●som visar enastående skicklighet
särsk. vid (det tekniska) utövandet av en konst
admin.allmän kulturallmän värderingen virtuos pianist○äv. om handling e.d.hans virtuosa jonglerande med bollensedan 1880av ita. virtuoso ’dygdig; duktig’; till lat. vir´tus i bet. ’kraft; dygd’, till vir´ ’man’; jfr viril
[-o´säv.-å´s]
substantiv ~en ~er
virtu·os·en●person som visar enastående skicklighet
särsk. inom musiken om inget annat anges men äv. allmännare
allmän kulturallmän värderingmusikyrk.pianovirtuosen virtuos på dragspelNN, virtuosen på mittfältet, kunde göra vad han ville med bollenen virtuos (på ngt/att+V)sedan 1830