Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
vin·yl·en●en kol- och väteförening som ingår i många plaster
kem.matrl.tekn.vinylkloridplastpolyvinylklorid○äv. om en sorts mjuk, tygliknande plastvinylplastsätena var klädda med ljusblå vinyl○äv. (som kortform)vinylskiva
sedan 1938till 1vin och grek. hy´e ’trä’; jfr eng. vinyl med samma betydelse; jfr metylen