Svensk ordbok 2009, webbversion

viny´l substantiv ~en ~er vin·yl·en●en kol- och väteförening som in­går i många plaster kem.matrl.tekn.vinylkloridplastpolyvinylklorid○äv. om en sorts mjuk, tygliknande plastvinylplastsätena var klädda med ljus­blå vinyl○äv. (som kort­form)vinyl­skiva sedan 1938till 1vin och grek. hy´e ’trä’; jfr eng. vinyl med samma betydelse; jfr metylen