Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vint|hund·en●typ av långbent, snabblöpande hund med smal och smidig kropp
t.ex. greyhound el. afghan; en populär kapplöpningshund
zool.rysk vinthundsedan 1708av lågty. winthund eller ty. Windhund med samma betydelse; urspr. ’vendisk (slavisk) hund’ och nära besl. med vend