Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n vintergrönor
vinter|grön·an●växt med övervintrande, gröna blad
särsk. om en typ av krypande halvbuske med motsatta blad och fatlika, blåa (ibl. skära el. vita) blommor
bot.liten och stor vintergröna odlas ofta som marktäckare○äv.pyrola
sedan 1659; 1578: formen vintergrön