Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`tergatan substantiv, best. f. vinter|­gat·an●svagt lysande an­hopning av av­lägsna stjärnor (och annat material) som bildar ett band över himlen eg. ut­görande en sär­skilt tät del av vår egen galax astron.titta upp mot vintergatan○äv. som namn på den galax där solen, och där­med jorden, in­gårsedan 1579