Svensk ordbok 2009, webbversion

vintage [vin´tid∫ljust sj-ljud] substantiv, ingen böjning ●vanligen i sammansättn. gammal fin kvalitet Nollvintagebilvintagevin○urspr.år­gång ○nu­mera äv. i modesammanhangkläder från förr affären sålde vintage från kända designersedan 1917av eng. vintage med samma betydelse; till 1vin och lat. de´mere ’ta bort; skörda’