Svensk ordbok 2009, webbversion
[vin´tid∫ljust sj-ljud]
substantiv,
ingen böjning
●vanligen i sammansättn.
gammal fin kvalitet
Nollvintagebilvintagevin○urspr.årgång
○numera äv. i modesammanhangkläder från förr
affären sålde vintage från kända designersedan 1917av eng. vintage med samma betydelse; till 1vin och lat. de´mere ’ta bort; skörda’