Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. vinnarn, plur. ~, best. plur. vinnarna
vinn·ar·en1person (eller djur) som vinner
tävling e.d.
spel.sport.yrk.sesevinna 1
serievinnareen värdig vinnarekora en vinnareutse en vinnareveckans fem vinnare går vidare till söndagsfinalenvinnarna i gårdagens skidskyttetävlingar○äv. om ngn/ngt som förväntas nå framgången häst som ser ut som en vinnareett företag som bara satsar på vinnarevinnaren (av/i ngt)sedan ca 1420 (i sammansättn. seger-)Bonaventuras Betraktelserfornsv. vinnare
2person som lyckats vinna ngt värdefullt
i spel e.d.
spel.yrk.sesevinna 2
i veckans tipsomgång finns tre lyckliga vinnare med 13 rätt○spec. om person som får ett penningtillskott av viss politisk reform e.d.särsk. i mindre sofistikerad pol. debattskattereformens vinnare och förloraresedan 1855