Svensk ordbok 2009, webbversion

vinn`are substantiv ~n äv. vard. vinnarn, plur. ~, best. plur. vinnarna vinn·ar·en1person (eller djur) som vinner tävling e.d. spel.sport.yrk.sesevinna 1 serievinnareen värdig vinnarekora en vinnareut­se en vinnareveckans fem vinnare går vidare till söndagsfinalenvinnarna i går­dagens skidskyttetävlingar○äv. om ngn/ngt som förväntas nå fram­gången häst som ser ut som en vinnareett före­tag som bara satsar på vinnarevinnaren (av/i ngt)sedan ca 1420 (i sammansättn. seger-)Bonaventuras Betraktelserfornsv. vinnare 2person som lyckats vinna ngt värde­fullt i spel e.d. spel.yrk.sesevinna 2 i veckans tips­omgång finns tre lyckliga vinnare med 13 rätt○spec. om person som får ett penning­tillskott av viss politisk reform e.d.särsk. i mindre sofistikerad pol. debattskatte­reformens vinnare och förloraresedan 1855