Svensk ordbok 2009, webbversion
vink`ling
substantiv ~en ~ar
vinkl·ing·en●särskild inriktning (hos framställning) som framhäver bara vissa sidor
av en fråga, nyhet etc., ofta i sensationssyfte
vard.m-med.det gällde att hitta den rätta vinklingen av storynen vinkling (av ngt)sedan 1968