Svensk ordbok 2009, webbversion
vink
`
eljärn
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
vinkel|järn·et
●
järnstycke som är böjt i (rät) vinkel
anv. för att förstärka hörn, stödja hyllor o.d.
verkt.
JFR
cohyponym
konsol
sedan 1760