Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
vinj·ett·en●bild eller ornament i anslutning till texten i en tryckt skrift
vanligen i början el. slutet av en avdelning
bok.vinjettbildomslagsvinjettslutvinjettbrevet var försett med en vinjett med en stiliserad fågel som svingade sig mot skyn○äv. utvidgat, särsk. om (musik)inslag som inleder (del av) tv-programmusikvinjetten vinjett (på/till ngt)sedan 1758av fra. vignette med samma betydelse, urspr. ’liten vinranka’; jfr 1vin